Paradoxalt,

, jag missbrukar för att komma undan min missbruks problematik.

Jag ska vara ärlig nu, jag har inte orkat bry mig om någonting överhuvudtaget den sista tiden. Har inte varit på något aa-möte, har inte läst någonting i stora boken eller nån annan litteratur, har inte jobbat någonting med stegen. Jag har helt enkelt inte orkat.. Jag har lagt locket på och låtsas som ingenting, ätit ångestdämpande och sysselsatt mig och flytt från verkligheten.

Åter igen, flykt beteendet, som är början till alla missbruk.
Ett missbruk grundas i att man skapar en relation till en händelse eller objekt som är sinnesförändrande (detta kan vara allt från att man upplever en sinnesförändring när man shoppar, till sinnesförändringen vid användning av droger). Man söker omedelbar tillfredsställelse genom flyktbeteenden från sig själv. Detta kan handla om vad som helst, vilket gör att alla människor kan bli missbrukare, även om de inte alltid får allvarliga följder.
Jag missbrukar allt. Jag fastnar i beteenden för att jag inbillar mig att jag får kontroll på olika saker i mitt liv och i mitt känsloliv. Jag missbrukar för att jag inte orkar stanna i mina känslor och upplevelser, jag söker snabba sätt att må bra. Dessa objekt/händelser är mer tillförlitliga för en missbrukare än vad andra människor är, för man vet att man alltid upplever en sinnesstämningsförändring, och detta är någonting som ingen människa kan garantera. Att det inte är bra eller hälsosamt är en annan sak, som alla andra förstår eller ser, förutom missbrukaren..

Alla människor har en önskan att må bra, men människor som inte missbrukar söker sig till exempelvis vänner och anhöriga för stöd, och detta gör inte missbrukare i samma utsträckning. Jag rymmer in i aktiviteter, självskadebeteenden, mediciner, alkohol, rutiner och vanor. Jag shoppar lite extra för att det ger mig en känsla av lycka för en stund, och då speciellt skor. Jag låter bli mat i perioder, för det ger mig en känsla av kontroll över åtminstone min egen kropp. Jag har självskadat för att få fokusera på annat än min själsliga smärta. Jag följer frenetiskt tv-serier, fastnar i tv/data spel osv, för att rymma. I sista hand, när ingenting längre fungerar och allting slår bakut, då söker jag vänners närhet. En missbrukare blandar ihop intensitet med intimitet.

Jag känner att det blev ingenting vettigt av det här... Vad jag egentligen ville få sagt var att jag insåg idag att jag har flytt från min alkoholproblematik in i andra missbruksbeteenden, så som jag alltid har gjort. Detta är så paradoxalt och ologiskt att ingen som är missbrukare någonsin kan förstå..

Missbruk är verkligen en komplicerad skjukdom, och oerhörd svår att få grepp om.. Men jag har iallafall hållit mig nykter...

Ett inre slagfält.

I mitt första inlägg skrev jag att det är som att jag delar kroppen med en missbrukare, som det är två personers tankar och funderingar, känslor etc som slåss i min kropp. Men jag tar tillbaka det, det är inte två personers tankar, det är fler. Förutom att jag är missbrukare så lider jag även av återkommande depressioner och ospecificerad ångestproblematik vilket leder till än mer självskadebeteenden som missbrukare i mig genast registrerar och lägger till i listan på sätt att ta till när jag vill fly. Jag flyr från mig själv, allt kaos inom mig, och jag flyr från omvärldens press och krav som jag inte lärt mig att hantera. Jag är beroende i alla mina angelägenheter, och jag trodde aldrig att jag skulle säga det.

Det faktum att det är såhär har jag märkt av väldigt mycket den här veckan som gått. Det är så många olika tankar och känslor i mig, och jag vet inte längre vilka som är mina egna. Jag vet inte om det är missbrukaren och jag som krigar, om all ledsamhet som jag känner just nu är normalt eller om det är höstens regelrätta depression som börjat knacka på dörren igen. Min ångestproblematik gör inte heller det lättare för mig att hålla alkoholisten i mig borta från spriten. Det sliter i mig så otroligt mycket och kroppen har än en gång fått ta smällen.

Jag mår fruktansvärt dåligt ikväll. En del av mig är beredd att slänga bort den här nyktra tiden bara för att, åtminstone för en stund, slippa att slåss med missbrukaren i mig. Jag vill känna ruset, lättnaden, slippa känna mig tom och ensam, jag vill att ångesten ska lätta. Jag orkar inte stanna i den här stormen. Min sambos spritflaska som står ovanför köksskåpen skriker på mig, dras mot mig. Snälla Gud, hjälp mig, jag behöver en kraft större än min egen för att klara av det här.

Jag gick på ett aa-möte ikväll. Där slapp jag iallafall känna mig lika ensam, om än det bara varade i en timma.

Nu flyr jag in i tabletternas lugn.

Hej, jag är en missbrukare.

Jag är en missbrukare på 20 unga år, men allt som oftast känns det som om jag har genomlevt ett helt liv. Jag har helt nyligt kommit till insikt om min beroende-personlighet och att jag lider av sjukdomen missbruk, där min största last är alkohol. För tillfället är jag avgiftad och med andra ord är min kropp nykter. Men att ha en nykter kropp och ett nyktert sinne är två helt olika saker, och jag har otroligt långt kvar innan jag skulle kunna påstå att jag ens är nära det tillståndet.

Jag valde att skapa denna blogg för min egen skull, för att hålla min identitet anonym från omgivningens vetgiriga sinnen - då jag ännu inte är redo att låta andra än mina närmaste veta om min sjukdom, men också för att förhoppningsvis kunna vara till hjälp för andra missbrukare, och unga alkoholister. Så jag kommer inte att skriva ut mitt namn, åtminstone inte inom den närmaste framtiden, men resten av mina tankar, känslor och erfarenheter kommer jag att dela med mig. Ärlighet är viktigt (framför allt ärligheten mot mig själv), för att ha den minsta chans att tillfriskna,. Detta och många andra lärdomar kommer jag berätta mer om eftersom, i den takt jag själv får insikt eller blir tilldelad fakta att reflektera över.

Jag har helt nyligt börjat gå på AA:möten och har precis börjat arbeta med de 12-stegen. Jag använder mig även av lite av AA:s- och annan relevant litteratur, samt nyktra och tillfrisknade missbrukares råd och erfarenheter.

Att vara missbrukare är som att vara två stycken som delar samma kropp för att uttrycka tankar och känslor, vilket innebär en evig och livslång kamp för att skilja mig själv och missbrukare åt. Jag är inte mitt missbruk, jag är inte mitt alkohol beroende, jag är bara en ung människa som lider av en kronisk sjukdom. Nej, jag kan aldrig bli frisk, en alkoholist kan aldrig lära sig att dricka på ett normalt sätt eller att lära sig att hantera alkohol, en missbrukare kan aldrig lära sig att hantera andra sinnesförändrande medel, aktiviteter eller objekt på ett "normalt" sätt. Däremot kan man tillfriskna från sitt missbruk och bli fri från den mentala besatthet som missbrukare lider av.

Jag har varit nykter sedan den 11 juli denna sommar och imorgon när jag vaknar så kommer jag be om att få vara nykter 24 timmar till.

Ta hand om er där ute.

RSS 2.0